Digitala läromedel

Digitala läromedel

På de kommunala gymnasieskolorna i Skellefteå har vi dragit igång ett projekt kring digitala läromedel och jag har valt att koppla ihop det arbetet med denna lärloop. Tyvärr har inte projektet kommit så lång som jag hoppats och därför kommer inte något resultat av arbetet att kunna publiceras inom tidsramarna för lärloopen. Det jag kan presentera nu är hur vi organiserat projektet, vilka frågor vi ställer oss kring digitala läromedel och mina egna reflektioner kring dessa. Jag har på sätt och vis två roller i projektet eftersom jag är med både som ”vanlig” lärare i samhällskunskap och som IT-pedagog. De två olika rollerna ger olika perspektiv och delvis olika svar på frågorna kring digitala läromedel. I texten har jag kursiverat mina egna reflektioner för att skilja ut dessa från de mer beskrivande delarna men i vissa fall är gränsen något otydlig.

Projektets upplägg

Grunden för projektet är att förvaltningens IT-strateg vill utreda hur digitala läromedel används idag, hur vi skulle kunna öka användningen och hur vi skulle kunna bli mer kostnadseffektiva både gällande själva kostnaden för läromedel och gällande administrationen av digitala läromedel. I detta finns en underliggande grundtanke på att det är önskvärt att fler lärare använder digitala läromedel och om möjligt att helt övergå till digitala läromedel och eventuellt kopplat till ett enskilt förlag. Just tanken att helt gå över till digitala läromedel och ett förlag har direkt skapat en mängd följdfrågor och en viss oro bland de lärare som är inblandade. Jag återkommer till detta senare i texten.

Under våren 2016 gjordes en första inventering av i hur stor utsträckning digitala läromedel används i olika ämnen och vilka läromedelsförlag som vi idag köper digitala böcker från. Direkt dök frågan upp om läroböcker och läromedel var samma sak i denna inventering. Det finns massor av digitala tjänster, både ämnesspecifika och allmänpedagogiska, som används av lärare i olika ämnen samtidigt som själva läroboken är en ”vanlig” bok. När själva inventeringen utformades var detta inte tydligt definierat vilket gjorde att svaren från olika ämnesgrupper blev svåra att systematisera. Resultatet av inventeringen visade att det i nästan alla ämnen användes digitala läromedel även om utsträckningen varierade mellan ämnena. Det fanns också stora variationer mellan enskilda lärare i samma ämne. Många lärare upplevde att de digitala läroböckerna inte tillförde något nytt som en vanlig bok saknade och i vissa fall hade man efter försök med digitala böcker återgått till vanliga böcker. Det gick inte att se någon tendens att ett visst läromedelsföretag var mer representerat än något annat. Det var däremot tydligt att många hittat andra digitala tjänster än just läroböcker som användes regelbundet i undervisningen.

Jag tycker själv att vi framöver behöver tänka på läromedel som mer än själva läroboken. (Efter en genomläsning av min text märker jag att jag fortfarande blandar orden lärobok och läromedel på ett sätt som kan skapa missförstånd). Dessa tjänster bör utvärderas på samma sätt som en lärobok eftersom de verkar användas lika mycket som läroböckerna och för att det potentiellt kan bli en stor kostnad om det skaffas prenumerationer på den ena tjänsten efter den andra. Många av tjänsterna har en gratisversion som man klarar sig med till att börja med men ju mer man använder tjänsten desto större är lockelsen att skaffa fullversionen. Vem ska betala dessa tjänster? Ska vi skaffa skollicenser eller ska det vara enskilda licenser? Vem ska ta beslut om vilka tjänster som ska användas? Idag har i vissa fall lärare ur egen ficka betalat för att kunna använda en tjänst vilket självklart inte är en långsiktig lösning. En annan sak som vi behöver tänka på är hur vi ser på att både lärare och elever registrerar sig på diverse tjänster som vi inte har några riktiga avtal med. Till detta kommer hantering av användarnamn och lösenord som jag skriver med om längre ned.

Under hösten 2016 skapades en arbetsgrupp bestående av representanter för de gymnasiegemensamma ämnena, en representant för Språkintroduktion, IT-pedagoger och vår IT-strateg. Att det enbart blev de gymnasiegemensamma ämnena var för att det vid inventeringen framkom att dessa ämnen hade likartade behov i större utsträckning än karaktärsämnena. När deltagarna i gruppen skulle utses gick en fråga ut till respektive ämneslag på skolorna. Uppdraget var frivilligt och det enda krav som ställdes på representanten var att den skulle vara intresserad av att fördjupa sig i frågor kring digitala läromedel. Det var alltså inget krav på att representanten skulle vara en aktiv användare eller förespråkare av digitala läromedel. Däremot var det tydligt att alla ämnesgrupper skulle vara representerade.

Under det första och hittills enda mötet vi haft skaffade vi oss en bild av nuläget och skapade en tydligare planering för det fortsatta arbetet. Här är några av de punkter som diskuterades.

Användning idag

Precis som i den tidigare inventeringen framkom att användningen av digitala läromedel varierar mellan ämnen men lika mycket mellan enskilda lärare. I exempelvis matematik är det ingen lärare som använder en digital lärobok men många som använder andra digitala tjänster och program. Inom moderna språk och svenska var det vanligt med en kombination av digitala läroböcker, vanliga böcker och andra digitala tjänster. I samhällskunskap, historia, religion och geografi hade vissa lärare helt övergått till digitala läroböcker och tjänster medan andra enbart använde vanliga böcker.

Den allmänna uppfattningen var att de digitala läroböcker som finns idag inte har ett tillräckligt mervärde för att försvara den högre kostnaden som de har. En lärare uttryckte det som att det var ”bok på burk” och att förlaget enbart gjort en digital kopia av den redan befintliga boken. Det var också tydligt att många upplevde administrationen av digitala läroböcker som krånglig och mer tidskrävande än hanteringen av vanliga böcker.

Från eleverna hade representanterna hört både positiva och negativa reaktioner på digitala läroböcker. De positiva var att eleverna slapp bära med sig en bok och att de alltid hade tillgång till boken samt att det gick att få texter upplästa. Det negativa var att det var svårare att läsa från en skärm än en vanlig bok. Det fanns också en ökad distraktion att göra annat än att läsa boken när datorn användes. Ytterligare en faktor som jag själv upplevt att elever sett som negativt är att om deras datorer krånglar så kan de inte komma åt läroboken. Även om det mer handlar om teknik och oftast elevernas handhavande med datorn än om just digitala läromedel så är det något som inte gäller om eleverna har vanliga böcker.

Min uppfattning är att marknaden för digitala läroböcker fortfarande är i sin barndom. De digitala böckerna är i många fall identiska med de vanliga böckerna vilket gör att de egentligen varken är bättre eller sämre. Eftersom de digitala böckerna än så länge är dyrare och krångligare att administrera så krävs det andra fördelar för att de ska vara aktuella att köpa in. En sådan fördel är möjligheten att få texten uppläst och en annan att eleverna alltid har tillgång till böckerna. Många förlag erbjuder i sina böcker även möjlighet för läraren att lägga kommentarer till texterna eller skriva meddelanden till eleverna. Detta är funktioner som kan vara praktiska men som redan finns i vår lärplattform som vi aktivt arbetet för att ha som huvudsaklig kommunikationsväg mellan lärare och elever. Här har läromedelsförlagen mycket som vi önskar utvecklas och det är positivt att det från flera håll antyddes att de digitala läroböckerna har blivit bättre under det senaste året.

Pedagogik

Ur ett pedagogiskt perspektiv var det ingen som ansåg att en digital lärobok i sig är bättre än en vanlig bok. I vissa fall var uppfattningen snarare den omvända eftersom det kan vara svårare att läsa från skärmen, mer distraktion, svårare att göra anteckningar medan man läser och svårare att använda datorn till annat samtidigt som man läser boken.

De positiva exempel som lyfts fram var att det i vissa böcker fanns animationer, filmer och ljudklipp som en vanlig bok inte kan erbjuda. I samhällskunskap framhölls att boken ständigt kunde hållas aktuell och i moderna språk att det nu börjat komma böcker där texten var inläst på riktigt istället för med en syntetisk röst. Det nämndes även att vissa övningar och elevuppgifter var bra i digital form men att utbudet var alldeles för litet.

Från flera ämnesrepresentanter framkom att något som i gruppen kom att kallas semidigitala läroböcker är att föredra. Med semidigital menas att eleverna både har en vanlig bok och möjlighet att logga in på en digital version av boken som antingen är precis den samma eller som innehåller ett utökat material i form av fördjupningar och övningar.

När valet av digitala läromedel diskuteras i ämnesgrupper är självklart frågan om innehållets kvalitet i centrum men utöver det och till skillnad från vanliga böcker är läsbarhet, användarvänlighet och inbyggda stödresurser något som lyfts fram. Under mötet tittade vi på de tips som Skolverket tagit fram för utvärdering av digitala läromedel och kom fram till att det är en bra utgångspunkt för vårt fortsatta arbete.

Vi diskuterade även tanken på att ha en gemensam lösning där ett läromedelsförlag stod för alla läroböcker men det var tydligt att det från lärarhåll sågs som en stor begränsning av den pedagogiska friheten.

Här hamnar jag på lite olika stolar om jag håller mig till enbart lärarrollen eller enbart rollen som IT-pedagog. Som lärare i samhällskunskap kan jag mycket väl tänka mig att enbart ha en digital lärobok eller till och med enbart jobba med andra digitala läromedel och tjänster. Jag skulle nog inte ha något större problem om jag blev anvisad att använda en lärobok från ett utpekat förlag även om jag föredrar att välja fritt tillsammans med mina ämneskollegor. Jag kan däremot förstå att ämnen och lärare som arbetar mer läroboksnära inte vill bli tvingade att använda särskilda läromedel utan vill kunna välja efter eget tycke, undervisningsstil och elevgruppsanpassat. Att centralt gå in och styra både valet av läroboksform, digitalt eller vanligt, och vilket förlag som ska användas skulle förmodligen skapa stora protester i lärarkåren och jag skulle nog själv i min roll som lärare stödja dessa protester.

Som IT-pedagog däremot har jag ett lite annat perspektiv och är inte lika säker på att jag skulle stå bakom protesterna. Vi har gjort en stor satsning på digitalisering i skolan både ekonomiskt och pedagogiskt. Digitala läromedel är på sätt och vis ett ganska naturligt steg att gå vidare i denna utveckling. Fördelar som att eleverna att alltid har alla böcker med sig och att både lärare och elever ”tvingas” jobba mer med digitala kompetenser är värda att ta med i beräkningen. De digitala läroböckerna skulle absolut kunna bli bättre men vi skulle också kunna bli bättre på att ställa krav på förlagen och säga vad vi vill ha. Jag har på olika mässor pratat med de större förlagen och det är tydligt att dom är beredda att vara tillmötesgående både gällande prissättning och administrativt stöd om kommunen sluter ett större avtal, kanske går det även att påverka innehållet? Om inte annat är inte minst det administrativa stödet värt en hel del eftersom det idag är krångligt att hantera konton och licenser kring digitala läroböcker. Jag har svårt att tro att användandet kommer att minska och snart sitter vi förmodligen med så stort behov av administration att det behövs läggas ut på en särskild tjänst. Att den enskilda läraren ska administrera böcker och licenser är dåligt resursutnyttjande och riskerar dessutom att skapa merkostnader i inköpen eftersom stordriftsfördelar uteblir när ingen får en överblick av den totala mängden licenser och konton. Om ett förlag kan ta över administrationen så att både lärare och elever automatiskt får rätt böcker i sina datorer skulle det vara mycket värt. Eftersom vi i kommunen dessutom jobbar med Skolfederationen som tjänst för single sign on skulle vi kunna få ett väldigt system där den enskilda användaren kommer åt vår lärplattform och alla läromedel som behövs med samma inloggning. Användarvänlighet ska inte underskattas, framför allt inte för elever med särskilda behov.

Projektets fortsättning

Nästa steg som vi tar i projektet är möten med läromedelsförlag. Beslut togs om att bjuda in Liber, Gleerups och Natur och Kultur till möten med gruppen. På dessa möten får förlagen både presentera sitt utbud av läroböcker och berätta om vilka administrativa tjänster som de kan erbjuda.

De centrala frågorna att ställa till förlagen är enligt mig följande.

  • Vad har ni för utbud just nu av digitala läroböcker?
  • På vilket sätt är dessa böcker bättre än era vanliga böcker?
  • Vad är nästa steg för digitala läroböcker på ert förlag och hur stämmer det överens med våra önskemål? (användarvänlighet, inläst text, interaktivt material och ”multimedia”, snabba uppdateringar, övningar, semidigitalt samt ämnesspecifika önskemål)
  • Hur fungerar administration kring konton och licenser?
  • Vilket administrativt stöd kan ni erbjuda?
  • Vilken integration med vår lärplattform och Skolfederationen kan ni erbjuda?
  • Vad krävs för att vi ska kunna få ett större samarbetsavtal med ert förlag så att vi får ner kostnaderna för läromedel till en nivå som max motsvarar dagens för vanliga böcker och som ger oss administrativ service?

Under dessa möten hoppas jag att gruppen kan vara öppen för alla alternativ även om det finns en tydlig vilja att vi inte binder oss vid ett förlag. Utifrån svaren vi får kan vi sedan gå vidare och göra pedagogiska bedömningar av respektive förlags böcker och i steget efter det diskutera hur vi ska gå vidare med både organisation kring och användandet av digitala läromedel. Jag anser att detta är en viktig fråga att börja tänka strategiskt om idag eftersom vi fortfarande har en möjlighet att skapa bra och långsiktigt hållbara strukturer. Om vi centralt lämnar över ansvaret helt och hållet till den enskilda läraren tror jag att vi drar på oss problem som kostar både tid och pengar framöver när någon måste sätta sig in i det kaos som kommer att uppstå med konton, licenser och register över elever. Kanske kommer vi fram till att det rimliga är att vi bestämmer oss för ett förlag och att alla måste använda digitala böcker eller så kommer vi fram till att varje lärare bör få välja både form av läromedel och förlag helt fritt. Min gissning är att vi hamnar någonstans mittemellan med genom denna grupp kan vi åtminstone arbeta igenom frågorna systematiskt, väga fördelar mot nackdelar både pedagogiskt och administrativt och ställa olika kostnader mot varandra.  

Eftersom vi som jag nämnde i början inte kommer att hinna klart detta arbete inom tidsramen för lärloopen så blir många intressanta frågor obesvarade just nu. Finns intresse av vårt arbete så är det bara att höra av sig till mig och jag har i vilket fall som helst planerat att skriva ytterligare inlägg i bloggen även om det blir utanför lärloopen.

/Tobias

Annonser
RIP Lärloop 5.1

RIP Lärloop 5.1

Skellefteå tvingas kapitulera inför lärloop 5.1. Av diverse olika omständigheter har ingen av oss kunnat genomföra lärloopen i de undervisningsgrupper vi har just nu. Vi har tittat igenom materialet till lärloopen och diskuterat för- och nackdelar med olika upplägg. Att jobba mer med vetenskaplig metod i klassrummet är intressant ur flera perspektiv men att göra något halvhjärtat känns inte bra och nu har vi gemensamt tagit beslut om att lägga ner arbetet med lärloopen. Vi tar nya tag inför höstens lärloop istället.

/Sara, Daniel och Tobias

Lärloop 5 – Näthat, istället för källkritik

Lärloop 5 – Näthat, istället för källkritik

Uppgiften i lärloop 5 var att jobba med källkritik. Eftersom jag redan har jobbat mycket med det i de klasser jag har i samhällskunskap, valde jag att istället titta på Näthat. Statens Medieråd har gett ut ett lärarmaterial som fungerar bra som introduktion till området.

IFOUS - MIK

 

Första lektionen fick eleverna fundera över vilka erfarenheter de själva haft av näthat.

IFOUS - Näthat

Lämpligt nog hade Uppdrag granskning gjort ett program om politiker och journalister som blivit näthatade. Vi såg på 35 minuter av det avsnittet. I mindre grupper och i helklass diskuterade vi vad som kan göras för att minska problemet, som är ett stort hot mot demokratin och varför det främst är kvinnor som drabbas, eller i alla fall drabbas hårdast. Eleverna kom fram till:

  1. det provocerar vissa män att kvinnor tar plats
  2. fler män på nätet som skriver/hatar
  3. lättare att sextrakassera kvinnor än män (hatare är oftare mot homosexualitet och hotar därmed inte att våldta män)

http://www.svtplay.se/video/6422067/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-2-2

 

På radio diskuterades ämnet samma morgon. Man resonerade kring hur journalister beter sig och hur de reagerar på näthat (de borde turas om att vara i rampljuset, så att man mellan varven får återhämta sig; 1/5-1/4 som säger att de inte skriver det de vill för att undvika hat; kanske värre för de som inte vågar berätta vad de har varit med om; arbetsgivarna har ett ansvar att stötta bl.a. genom att säga att det inte är individen som hatas utan redaktionen och att man inte ska ta på sig det här själv – svårare för frilansare, som blir fler och fler).

Eleverna fick läsa flera artiklar om näthat, nättroll och hur man i framtiden kanske kommer att kunna spåra dem:

  1. Metro om 9 regler kring nättroll 
  2. Skolvärlden – viktigast är att tänka bort internet (gör inget som du inte skulle kunna göra IRL)
  3. Svd – tekniska lösningar för att skapa ID för varje fil på nätet och därmed kunna spåra nättrollen
  4. Mobbning på sociala medier – vetenskaplig artikel från Högskolan i Väst

 

En dag när jag var tvungen att vara borta från skolan fick eleverna se en dokumentärfilm om kvinnor i spelindustrin där även näthat berörs. Det visar sig att kvinnor blir trakasserade i mycket högre utsträckning både på spelmässor och på nätet när de spelar. Många män upplever kvinnorna på flera sätt som ett hot (de ställer krav på mindre sexism i spelen, att kvinnor ska vara mer aktiva i spelen och inte bara sexsymboler, att man bör skapa fler spel med och för kvinnor o.s.v.).

http://www.svtplay.se/video/6182583/logga-ut-for-fan-en-film-om-kvinnor-i-spelindustrin/logga-ut-for-fan-en-film-om-kvinnor-i-spelindustrin

Vi såg ett klipp från Skavlan, där författaren Jon Ronson berättade om sin nya bok “So you´ve been publicly shamed”. En av hans teser är att sociala medier har gjort vanliga mediekonsumenter till domare. De behöver inte vänta på långsamma processer i domstolar, utan kan blixtsnabbt fälla omdömen om andra människor. Allt är svart eller vitt. Antingen är man helgon eller djävul. Man tror att man kan bedöma en persons hela karaktär baserat på ett enda uttalande. Ett exempel är kvinnan Justine Sacco som tänkte vara lite rolig innan hon steg på planet i London på väg till Kapstaden: “Going to Africa. hope I don´t get AIDS. Just kidding. I´m white.”.Tanken var att skämta om vitas syn på Afrika och att vi är förskonade från det mesta. När hon vaknade 11 timmar senare exploderade hennes mobil och hon blev ganska snart allmänt hatad och förlorade jobbet. Ingen hade frågat henne vad hon menade med tweeten, utan bara direkt antagit att hon var en usel människa med hemska åsikter. 

 

Elevernas reflektioner efter momentet? Att de kände igen det mesta och var vana vid det. Det tyckte inte att det var rätt, men visste inte heller hur man skulle komma tillrätta med det. Saker man vant sig vid, tar man till sist för givet. Skrämmande slutsats, men bra att de var ärliga.

Näthat har ändå en del med källkritik att göra: Vilka är det som hatar? På vilka grunder hatar de? Har man kollat vad personen som tweetar egentligen menar, eller vill man bara få ut sin ilska? Spelar det någon roll om källan är trovärdig eller inte? I framtiden kan man förmodligen kombinera näthat och källkritik.

 

Metro och nättrollen – http://www.metro.se/nyheter/9-tecken-pa-att-du-traffat-pa-ett-internettroll/EVHoeu!BpTIldBxicBu6/

Skolvärlden – viktigast att tänka bort internet – http://skolvarlden.se/artiklar/ny-guide-mot-nathat-vill-andra-hur-du-tanker

Svd – tekniska lösningar för att skapa ID för varje fil på nätet och därmed kunna spåra nättrollen – http://www.svd.se/ny-teknik-kan-stoppa-nattrollen

Mobbning på sociala medier – vetenskaplig artikel från Högskolan i Väst – http://media.hv.se/kurser/integritet/arkiv/essaer/mobbning-pa-sociala-medier/

 

Lärloop 5…ish

Lärloop 5…ish

Det är med lite dåligt Ifousamvete som jag skriver detta blogginlägg. En mängd olika både bra och dåliga anledningar har Lärloop 5 fått lägre prioritet än vad jag själv tycker är okej.

Det jag har gjort är delvis kopplat till källkritik men i större utsträckning till upphovsrätt. Jag valde att arbeta med utgångspunkt i frågor som finns i materialet från Statens mediaråd och anpassade dessa för att passa in i kursen Information och kommunikation 1 och till att mina elever är vuxna. Utifrån frågorna diskuterade vi både vad man får och inte får göra med film, bild, text och annan media som man hittar på nätet. Vi diskuterade även hur man kan skydda sin egen upphovsrätt och hur man kan licensiera sina alster som man vill publicera på nätet. Till detta kom också en etisk diskussion kring dessa frågor där det finns en hel del gråzoner. Eleverna diskuterade både i grupp i klassrummet och på ett diskussionsforum som jag skapat på vår lärplattform.

Kopplingen till källkritik kanske inte är solklar men min tanke var att eleverna genom att diskutera detta både skulle lära sig hur lagen ser ut och öka sin medvetenhet om vad det är för källor som man kan hitta på nätet egentligen. Eftersom vi tidigare i kursen dessutom pratat om sociala medier och om hur man kan göra en första källkritisk värdering av en sida på Internet så blev detta en förlängning på det arbetet. Jag ville att eleverna efter detta i sitt dagliga arbete skulle ha med sig frågor som:

Hur vet jag om det är en förstahandskälla? Hur kan jag ta reda på mer information om källan? Hur kan jag avgöra om jag får använda en innehållet i en källa? Hur kan jag skydda/sprida mitt eget material? Hur kan material som jag lägger ut på Internet spridas och ”leva kvar”? Vilken bild av mig sprider jag på Internet privat och yrkesmässigt?

Ser jag på resultatet av uppgiften så tycker jag att eleverna reflekterade på ett bra sätt och just kring de etiska frågorna var det tydligt att vissa fick sig en tankeställare. En tendens som jag själv noterade men egentligen har för litet underlag för att säga något säkert kring var att de äldre eleverna verkade ha sämre koll på vad lagarna sa än de yngre. Däremot verkade den kunskapen inte i samma utsträckning innebära att de yngre eleverna följde lagen.

Vilka är elevernas största utmaningar när det gäller att arbeta utifrån ett källkritiskt förhållningssätt?

Jag upplever att den största utmaningen är att få källkritiken att bli systematisk. På enskilda uppgifter då vi jobbar specifikt med källkritik kan eleverna göra bra ifrån sig. Veckan efter eller bara på nästa lektion i nästa ämne kan alla källkritiska tankar vara borta. När man pratar om källkritik så visar eleverna att de förstår problematiken med ”dåliga” källor men det är som att det är för jobbigt att genomföra själva arbetet varje gång. ”Wikipedia är en osäker källa för där kan vem som helst skriva men jag tycker att den här artikeln är bra för den stämmer med andra källor”.

Hur kan du arbeta för att komma åt elevernas svårigheter?

Jag skulle själv kunna lyfta fram arbetet med källkritik ännu mer genom att exempelvis inte skriv det sist i instruktionerna till uppgifter. Jag försöker också vara noga med att själv ta upp och nämna källor för att visa hur att man kan göra det. Just detta har jag nog faktiskt varit bättre på tidigare så jag får nog skärpa till mig. Det gäller att hålla det källkritiska arbetet levande hela tiden så att det inte blir det där moment som vi måste göra bort i alla kurser bara för att det står på en rad i kunskapskraven.

Hur kan du/ni följa upp elevernas förståelse för källkritik?

Jag tycker att det skulle gå att samordna hur vi arbetar med källkritik på skolan på ett bättre sätt. Eleverna bör känna att kraven på ett källkritiskt förhållningssätt finns i alla ämnen och på ett liknande sätt. Kanske skulle vi kunna ha någon form av progression i kraven där det är gymnasiearbetet som är slutmålet?

Lärloop 4.1 – hur eleverna upplevde loggboken

Lärloop 4.1 – hur eleverna upplevde loggboken

I denna lärloop skulle vi ta reda på hur den senaste lärloopens arbetssätt påverkat våra elevers lärande och motivation. Medan jag pratade enskilda betygssamtal med mina elever i webbutveckling i åk2 passade jag på att intervjua/fråga vad de tyckte var positivt och negativt med deras egna loggboksskrivande. Jag har 26 elever och redan efter jag frågat 5-6st märkte jag att de svarade ungefär samma sak. Jag frågade 18 stycken elever och de första frågade jag mer ingående med följdfrågor.

Hur påverkades elevens motivation / delaktighet och inflytande?

Det var svårt att fråga eleverna om hur deras motivation samt även om deras delaktighet och inflytande påverkades av att skriva loggbok, utan att ge exempel så de skulle förstå och på så sätt tyvärr vägleda dem till ett svar. Jag frågade de första eleverna detta, men insåg att jag inte lyckades få dem att förstå riktigt vad jag menade. Genom att enbart fråga om de positiva och negativa erfarenheterna så kom det ändå fram att de kände sig motiverade då de själva var tvungna att tänka efter vad de lärt sig varje lektion. Eleverna upplevde att det var lätt att hålla koll på vad man gjort, de kunde använda loggboken som en slags uppslagsbok och att de lätt kom igång att jobba i början på lektionerna då de i loggböckerna hade skrivit var de avslutade eller var de skulle påbörja nästa lektion.

Kring delaktighet och inflytande blev  det mer att jag förklarade för eleverna att jag anpassar min undervisning efter vad de skriver i loggboken. Ser jag att flera inte förstått en sak går jag igenom den igen, märker jag att de flesta är klara med ett moment eller behöver mer tid anpassar jag undervisningen efter det. Jag tycker att eleverna visade tecken på att de kände delaktighet/inflytande genom att bli sedda i loggboken och att jag svarar på deras frågor samt att jag ger dem feedback. En elev sa att ”man vet bättre vad man gör då man får skriva vad man lärt sig” och jag tycker i överlag att eleverna har bra koll på vad som ska göras under lektionerna då de måste skriva om detta i sina loggböcker.

Hur påverkades elevens lärande?

Eleverna sa att de får en inblick i vad de lärt sig och att man kommer ihåg bättre då man måste tänka på vad man lärt sig under lektionerna. Eleverna sa även att de blir påminda om vad de gjort. De måste alltså reflektera över vad de gjort samt även repetera, genom att läsa sin loggbok och därmed återigen reflektera.

En givande kommentar som jag tycker motiverar mig till att fortsätta låta eleverna skriva loggböcker var att ”loggboken sätter press på en själv att man måste göra nått, så man gör nått!”

Positiva/Negativa erfarenheter?

Alla eleverna tycker att loggboken var positiv och de flesta hade svårt att komma på någonting negativt. Hade jag gjort en anonym enkät kanske jag hade fått någon fler negativ aspekt.

Mycket av det jag skrivit ovan är positivt, nedan har jag lagt in några kommentarer från elever. Det jag märkte flera elever tyckte var negativt var att det var svårt att skriva då de var ovana vid arbetssättet, men att det blivit enklare nu när de skrivit en termin.

Positiva kommentarer från elever

– Lätt att hålla koll på vad man gjort
– Man blir påmind om vad man gjort och kommer ihåg lite bättre
– Man blir påmind om vad man ska göra nästa lektion
– Man får en inblick i vad man lärt sig
– Bra sätt att visa läraren vad man gjort under lektionerna
– Bra att kunna ställa frågor som inte är akuta
– Nytt sätt att reflektera på det egna arbetet

Negativa kommentarer från elever

– Om man inte lärt sig nått så är det svårt att skriva
– Svårt veta vad man lärt sig
– Tråkigt skriva varje gång
– Ovant att skriva

 

Lärloop 4.1. Elevreflektioner på 4.0

Lärloop 4.1. Elevreflektioner på 4.0

Jag har låtit mina elever svara på en enkät för att få en bild av deras upplevelse av att jobba med ett öppet forum som loggbok under ett moment i kursen Information och kommunikation. I loggboken skulle eleverna dels beskriva sitt löpande arbete och dels diskutera och tipsa varandra om förbättringar. Det blev snabbt ganska uppenbart att eleverna inte var vana med detta arbetssätt och aktiviteten i loggböckerna blev betydligt mindre än jag hoppats. Det var bara en handfull elever som faktiskt tog till sig arbetssättet och använde sig av loggboken på ett sätt som jag bedömer kan ha varit till stöd för inlärning och utveckling. Jag kommenterade även loggböckerna själv för att försöka få igång diskussioner och för att se till att alla elever faktiskt fick svar på sina inlägg och frågor.

I början av momentet handlade elevernas inlägg främst om att uppgifterna kändes svåra och att det var stressigt att få ihop planeringen när uppgifter hopade sig även i andra kurser. Mot slutet vågade sig vissa elever på att dela med sig av sina skapelser för att få tips på förbättringar inför redovisningen. I de svar som skrevs fanns det några konkreta tips men det var i första hand positiva och uppmuntrande kommentarer och den konstruktiva kritik som jag försökte få igång uteblev.

Utöver enkäten pratade jag med eleverna i grupp om arbetssättet och den huvudsakliga invändningen som framkom var att det är svårt att skriva den sortens text på svenska, 80% av eleverna har svenska som andraspråk. Jag tror också att det i kombination med att arbetssättet var nytt är förklaringen till att många inte använde loggboken som jag hoppats.

Ser jag till resultatet på enkäten så är en majoritet av eleverna ändå positiva till arbetssätet både när det gäller ökade motivation och inlärning. Resultatet blir dock lite motsägelsefullt när eleverna på sista frågan säger att det vore bättre med enbart personligt riktade kommentarer från läraren.

Även om resultatet inte blev riktigt som jag hoppats så gör de positiva signalerna i utvärderingen och de bra exemplen som faktiskt fanns i loggböckerna att jag tror på att utveckla arbetssättet vidare. Jag kommer att börja samma kurs med nya grupper efter jullovet och min plan är att göra ett nytt försök med loggbok för dokumentation av eget arbete och kamratbedömning. Istället för att koppla loggboken till en enskild uppgift som jag gjort nu, kommer jag istället att introducera loggboken redan från kursstart och ha den löpande under hela terminen. Min förhoppning är att eleverna när de blir mer vana med loggboksförfarandet kommer att skriva mer i sin egen loggbok och våga kommentera mer i andras. Jag kommer också att tipsa eleverna om att använda sig av en översättningstjänst för att komma runt problemet med att skriva på svenska. Tyvärr fungerar de tjänsterna inte lika bra för alla språk men jag tänker att den reflektion som eleverna själva gör när de skriver kan vara nog så mycket värd som att vi som läser förstår allt. Om inte annat kan otydligheter i översättningen leda till frågor där eleverna måste förtydliga sina tankar.

Här nedan bifogar jag en sammanställning av enkäten.

41 141 241 341 441 5