Reflektioner kring Lärloop 3.1

Reflektioner kring Lärloop 3.1

1. Har modellen hjälpt dig att tänka på något nytt sätt vad gäller bedömning?

Jag tycker inte att modellen har hjälpt mig nämnvärt i min bedömning av elevers insatser. Redan tidigare har jag försökt få med så många aspekter som möjligt i bedömningen av film, redovisningar m.m. (dock på ett mer intuitivt sätt än genom matriser eller liknande, eftersom redovisningens kvaliteter inte är det primära, utan ämnesinnehållet). Givetvis får eleverna feedback på sina redovisningar och vad de kan tänka på. Ofta avbryter jag under redovisningens gång, så att eleverna får en chans att direkt rätta till brister i framförandet. Jag försöker skapa en atmosfär i klassrummet, som gör att eleverna inte känner sig utpekade som dåliga bara för att de får tips på vad de kan förbättra. Däremot förtydligar kanske modellen hur svårt det är att bedöma multimodala färdigheter generellt sett.

Det som ska bedömas i samhällskursen, enligt kursplanen, är graden av: säkerhet och struktur (i uttryckandet av samhällskunskaperna) och självständighet i förhållande till källorna. Struktur är för mig att göra innehållet överskådligt med hjälp av bl.a. kategoriseringar. Jag upplever att det är lättare att tappa strukturen när man redovisar multimodalt jämfört med vid skriftlig framställning. Det skriftliga kan du gå tillbaka till och ändra i för att uppfylla de tre ovanstående kriterierna (säkerhet, struktur, självständighet). När man t.ex. spelar in en film, är det lätt att fokus flyttas från dessa tre till formen för redovisning.

2. Vilka generella kvaliteter har du identifierat i elevernas multimodala gestaltningar?

Olika grupper har lyckats få fram olika generella kvaliteter: förmågan att engagera tittarna/lyssnarna, att visualisera och dramatisera annars rent skriftliga kunskaper, att tala tydligt, att komma bort från ”den abstrakta tråkigheten”. Samtidigt har tyvärr innehållsliga kvaliteter gått förlorade. Min tolkning är att det är otroligt svårt att fokusera både på att få med allt väsentligt innehåll och att samtidigt göra en intressant och attraktiv framställning, framför allt vad gäller mediet film. De elever som spelade in audioklipp hade en lättare uppgift. Problemet med bedömning av de generella kvaliteterna är att vi ska få eleverna att utveckla dessa, men att de inte finns med i kunskapskraven i våra kurser (förutom några få kurser som inte alla elever läser). Bilden nedan visar hur svårt det kan vara för eleverna att framställa sitt innehåll tydligt (i det här fallet utnyttjas inte bildytan):

IFOUS - skärmklipp av bild på presentation

Generellt sett hade eleverna bristande kunskaper i att framställa innehållet tydligt. De skulle behöva ganska mycket träning vad gäller kamera-, mikrofon- och klippteknik. För att inte missa väsentligt innehåll bör man också kunna läsa från ett manus, som ändå inte hindrar den visuella framställningen. Och generellt kan man säga att ju proffsigare produktion, desto mer tid behöver man lägga på den.

3. Vilka ämnesspecifika kvaliteter har du identifierat i elevernas multimodala gestaltningar?

Inte några särskilda jämfört med andra presentationsformer. Jag upplever det tvärtom som att audio/video tar bort fokus från själva ämneskunskaperna, både vad gäller kvalitet och kvantitet (säkerhet, struktur, självständighet och ämnesinnehåll).

4. Hur skiljer sig din bedömning av dessa gestaltningar från hur du vanligtvis bedömer dina elevers kunskaper?

Metoden att bedöma blir lite säkrare, eftersom jag kan se klippet igen eller lyssna en gång till på audioinspelningen, jämfört med en redovisning som inte spelas in. Å andra sidan tycker jag att det är svårt att få till en rättssäker bedömning av det muntliga, eftersom det är lätt att fästa för stor vikt vid ovidkommande saker (elevens vältalighet, utstrålning, flyt och andra faktorer). Jag kan inte med gott samvete betygssätta elevernas arbete i min kurs längs hela betygsskalan, utan bara som E, E+ eller F (eller efter någon annan ”hemmagjord” skala). Detta faktum tar bort en del av motivationen hos eleverna, eftersom de får veta den förutsättningen i förväg. Nackdelen med förinspelade elevpresentationer är att jag inte kan gå in och korrigera direkt. Den formativa bedömningen blir mer effektiv om eleven direkt kan rätta till misstag, jämfört med om eleven får veta att nästa gång man spelar in film kan man tänka på det och det. Givetvis kan man låta eleverna spela in filmen en gång till, utifrån den feedback man har gett dem, men ofta tillåter inte tiden det.

Avslutande reflektioner

Något jag har funderat över är varför vi i skolans värld mer och  mer fokuserar på att eleverna själva ska producera kunskapsstoffet. Det kan låta fint att dagens elever inte bara är kunskapskonsumenter utan även kunskapsproducenter. Men vad innebär det egentligen? Jo, att ganska mycket tid går åt till att göra det andra kan göra bättre. Givetvis bör eleverna utveckla sina kunskaper inom praktisk medieproduktion, eftersom fler och fler yrken i samhället kräver det och eftersom det står i examensmålen. Men man bör vara medveten om att alla aktiviteter har en alternativkostnad: den tid jag lägger ner på en viss sak, hade kunnat användas till andra saker. Om tio timmar läggs på elevproduktioner inom ett område, hade samma timmar kunnat läggas på annat. Handlar en del av denna trend även om att vi är frustrerade över att relativt många elever inte är intresserade av skolan, att det youtube och andra kanaler kan erbjuda är mycket mer lockande? Hur vi än anstränger oss, tror jag inte att skolan kan erbjuda alternativ som är lika lockande. Vi måste helt enkelt motivera eleverna att anstränga sig i skola utifrån andra orsaker.

Annonser

En reaktion på ”Reflektioner kring Lärloop 3.1

  1. Alternativkostnaden är det vi hela tiden måste hålla koll på i allt urval vi gör. Jag håller med om att produktion av material tar mer tid och i många fall är eleverna inte på en nivå där de konsumerat tillräckligt med material för att produktionen ska nå en höjd där tidskostnaden blir motiverad. Men samtidigt är all kunskapsrepresentation värd namnet en produktion. Att på ett lyckat sätt kunna byta media och representera kunskapen i annan form är kanske större bevis på att eleven äger kunskapen än om en text skrivs om till en annan?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s