Digitala läromedel

Digitala läromedel

På de kommunala gymnasieskolorna i Skellefteå har vi dragit igång ett projekt kring digitala läromedel och jag har valt att koppla ihop det arbetet med denna lärloop. Tyvärr har inte projektet kommit så lång som jag hoppats och därför kommer inte något resultat av arbetet att kunna publiceras inom tidsramarna för lärloopen. Det jag kan presentera nu är hur vi organiserat projektet, vilka frågor vi ställer oss kring digitala läromedel och mina egna reflektioner kring dessa. Jag har på sätt och vis två roller i projektet eftersom jag är med både som ”vanlig” lärare i samhällskunskap och som IT-pedagog. De två olika rollerna ger olika perspektiv och delvis olika svar på frågorna kring digitala läromedel. I texten har jag kursiverat mina egna reflektioner för att skilja ut dessa från de mer beskrivande delarna men i vissa fall är gränsen något otydlig.

Projektets upplägg

Grunden för projektet är att förvaltningens IT-strateg vill utreda hur digitala läromedel används idag, hur vi skulle kunna öka användningen och hur vi skulle kunna bli mer kostnadseffektiva både gällande själva kostnaden för läromedel och gällande administrationen av digitala läromedel. I detta finns en underliggande grundtanke på att det är önskvärt att fler lärare använder digitala läromedel och om möjligt att helt övergå till digitala läromedel och eventuellt kopplat till ett enskilt förlag. Just tanken att helt gå över till digitala läromedel och ett förlag har direkt skapat en mängd följdfrågor och en viss oro bland de lärare som är inblandade. Jag återkommer till detta senare i texten.

Under våren 2016 gjordes en första inventering av i hur stor utsträckning digitala läromedel används i olika ämnen och vilka läromedelsförlag som vi idag köper digitala böcker från. Direkt dök frågan upp om läroböcker och läromedel var samma sak i denna inventering. Det finns massor av digitala tjänster, både ämnesspecifika och allmänpedagogiska, som används av lärare i olika ämnen samtidigt som själva läroboken är en ”vanlig” bok. När själva inventeringen utformades var detta inte tydligt definierat vilket gjorde att svaren från olika ämnesgrupper blev svåra att systematisera. Resultatet av inventeringen visade att det i nästan alla ämnen användes digitala läromedel även om utsträckningen varierade mellan ämnena. Det fanns också stora variationer mellan enskilda lärare i samma ämne. Många lärare upplevde att de digitala läroböckerna inte tillförde något nytt som en vanlig bok saknade och i vissa fall hade man efter försök med digitala böcker återgått till vanliga böcker. Det gick inte att se någon tendens att ett visst läromedelsföretag var mer representerat än något annat. Det var däremot tydligt att många hittat andra digitala tjänster än just läroböcker som användes regelbundet i undervisningen.

Jag tycker själv att vi framöver behöver tänka på läromedel som mer än själva läroboken. (Efter en genomläsning av min text märker jag att jag fortfarande blandar orden lärobok och läromedel på ett sätt som kan skapa missförstånd). Dessa tjänster bör utvärderas på samma sätt som en lärobok eftersom de verkar användas lika mycket som läroböckerna och för att det potentiellt kan bli en stor kostnad om det skaffas prenumerationer på den ena tjänsten efter den andra. Många av tjänsterna har en gratisversion som man klarar sig med till att börja med men ju mer man använder tjänsten desto större är lockelsen att skaffa fullversionen. Vem ska betala dessa tjänster? Ska vi skaffa skollicenser eller ska det vara enskilda licenser? Vem ska ta beslut om vilka tjänster som ska användas? Idag har i vissa fall lärare ur egen ficka betalat för att kunna använda en tjänst vilket självklart inte är en långsiktig lösning. En annan sak som vi behöver tänka på är hur vi ser på att både lärare och elever registrerar sig på diverse tjänster som vi inte har några riktiga avtal med. Till detta kommer hantering av användarnamn och lösenord som jag skriver med om längre ned.

Under hösten 2016 skapades en arbetsgrupp bestående av representanter för de gymnasiegemensamma ämnena, en representant för Språkintroduktion, IT-pedagoger och vår IT-strateg. Att det enbart blev de gymnasiegemensamma ämnena var för att det vid inventeringen framkom att dessa ämnen hade likartade behov i större utsträckning än karaktärsämnena. När deltagarna i gruppen skulle utses gick en fråga ut till respektive ämneslag på skolorna. Uppdraget var frivilligt och det enda krav som ställdes på representanten var att den skulle vara intresserad av att fördjupa sig i frågor kring digitala läromedel. Det var alltså inget krav på att representanten skulle vara en aktiv användare eller förespråkare av digitala läromedel. Däremot var det tydligt att alla ämnesgrupper skulle vara representerade.

Under det första och hittills enda mötet vi haft skaffade vi oss en bild av nuläget och skapade en tydligare planering för det fortsatta arbetet. Här är några av de punkter som diskuterades.

Användning idag

Precis som i den tidigare inventeringen framkom att användningen av digitala läromedel varierar mellan ämnen men lika mycket mellan enskilda lärare. I exempelvis matematik är det ingen lärare som använder en digital lärobok men många som använder andra digitala tjänster och program. Inom moderna språk och svenska var det vanligt med en kombination av digitala läroböcker, vanliga böcker och andra digitala tjänster. I samhällskunskap, historia, religion och geografi hade vissa lärare helt övergått till digitala läroböcker och tjänster medan andra enbart använde vanliga böcker.

Den allmänna uppfattningen var att de digitala läroböcker som finns idag inte har ett tillräckligt mervärde för att försvara den högre kostnaden som de har. En lärare uttryckte det som att det var ”bok på burk” och att förlaget enbart gjort en digital kopia av den redan befintliga boken. Det var också tydligt att många upplevde administrationen av digitala läroböcker som krånglig och mer tidskrävande än hanteringen av vanliga böcker.

Från eleverna hade representanterna hört både positiva och negativa reaktioner på digitala läroböcker. De positiva var att eleverna slapp bära med sig en bok och att de alltid hade tillgång till boken samt att det gick att få texter upplästa. Det negativa var att det var svårare att läsa från en skärm än en vanlig bok. Det fanns också en ökad distraktion att göra annat än att läsa boken när datorn användes. Ytterligare en faktor som jag själv upplevt att elever sett som negativt är att om deras datorer krånglar så kan de inte komma åt läroboken. Även om det mer handlar om teknik och oftast elevernas handhavande med datorn än om just digitala läromedel så är det något som inte gäller om eleverna har vanliga böcker.

Min uppfattning är att marknaden för digitala läroböcker fortfarande är i sin barndom. De digitala böckerna är i många fall identiska med de vanliga böckerna vilket gör att de egentligen varken är bättre eller sämre. Eftersom de digitala böckerna än så länge är dyrare och krångligare att administrera så krävs det andra fördelar för att de ska vara aktuella att köpa in. En sådan fördel är möjligheten att få texten uppläst och en annan att eleverna alltid har tillgång till böckerna. Många förlag erbjuder i sina böcker även möjlighet för läraren att lägga kommentarer till texterna eller skriva meddelanden till eleverna. Detta är funktioner som kan vara praktiska men som redan finns i vår lärplattform som vi aktivt arbetet för att ha som huvudsaklig kommunikationsväg mellan lärare och elever. Här har läromedelsförlagen mycket som vi önskar utvecklas och det är positivt att det från flera håll antyddes att de digitala läroböckerna har blivit bättre under det senaste året.

Pedagogik

Ur ett pedagogiskt perspektiv var det ingen som ansåg att en digital lärobok i sig är bättre än en vanlig bok. I vissa fall var uppfattningen snarare den omvända eftersom det kan vara svårare att läsa från skärmen, mer distraktion, svårare att göra anteckningar medan man läser och svårare att använda datorn till annat samtidigt som man läser boken.

De positiva exempel som lyfts fram var att det i vissa böcker fanns animationer, filmer och ljudklipp som en vanlig bok inte kan erbjuda. I samhällskunskap framhölls att boken ständigt kunde hållas aktuell och i moderna språk att det nu börjat komma böcker där texten var inläst på riktigt istället för med en syntetisk röst. Det nämndes även att vissa övningar och elevuppgifter var bra i digital form men att utbudet var alldeles för litet.

Från flera ämnesrepresentanter framkom att något som i gruppen kom att kallas semidigitala läroböcker är att föredra. Med semidigital menas att eleverna både har en vanlig bok och möjlighet att logga in på en digital version av boken som antingen är precis den samma eller som innehåller ett utökat material i form av fördjupningar och övningar.

När valet av digitala läromedel diskuteras i ämnesgrupper är självklart frågan om innehållets kvalitet i centrum men utöver det och till skillnad från vanliga böcker är läsbarhet, användarvänlighet och inbyggda stödresurser något som lyfts fram. Under mötet tittade vi på de tips som Skolverket tagit fram för utvärdering av digitala läromedel och kom fram till att det är en bra utgångspunkt för vårt fortsatta arbete.

Vi diskuterade även tanken på att ha en gemensam lösning där ett läromedelsförlag stod för alla läroböcker men det var tydligt att det från lärarhåll sågs som en stor begränsning av den pedagogiska friheten.

Här hamnar jag på lite olika stolar om jag håller mig till enbart lärarrollen eller enbart rollen som IT-pedagog. Som lärare i samhällskunskap kan jag mycket väl tänka mig att enbart ha en digital lärobok eller till och med enbart jobba med andra digitala läromedel och tjänster. Jag skulle nog inte ha något större problem om jag blev anvisad att använda en lärobok från ett utpekat förlag även om jag föredrar att välja fritt tillsammans med mina ämneskollegor. Jag kan däremot förstå att ämnen och lärare som arbetar mer läroboksnära inte vill bli tvingade att använda särskilda läromedel utan vill kunna välja efter eget tycke, undervisningsstil och elevgruppsanpassat. Att centralt gå in och styra både valet av läroboksform, digitalt eller vanligt, och vilket förlag som ska användas skulle förmodligen skapa stora protester i lärarkåren och jag skulle nog själv i min roll som lärare stödja dessa protester.

Som IT-pedagog däremot har jag ett lite annat perspektiv och är inte lika säker på att jag skulle stå bakom protesterna. Vi har gjort en stor satsning på digitalisering i skolan både ekonomiskt och pedagogiskt. Digitala läromedel är på sätt och vis ett ganska naturligt steg att gå vidare i denna utveckling. Fördelar som att eleverna att alltid har alla böcker med sig och att både lärare och elever ”tvingas” jobba mer med digitala kompetenser är värda att ta med i beräkningen. De digitala läroböckerna skulle absolut kunna bli bättre men vi skulle också kunna bli bättre på att ställa krav på förlagen och säga vad vi vill ha. Jag har på olika mässor pratat med de större förlagen och det är tydligt att dom är beredda att vara tillmötesgående både gällande prissättning och administrativt stöd om kommunen sluter ett större avtal, kanske går det även att påverka innehållet? Om inte annat är inte minst det administrativa stödet värt en hel del eftersom det idag är krångligt att hantera konton och licenser kring digitala läroböcker. Jag har svårt att tro att användandet kommer att minska och snart sitter vi förmodligen med så stort behov av administration att det behövs läggas ut på en särskild tjänst. Att den enskilda läraren ska administrera böcker och licenser är dåligt resursutnyttjande och riskerar dessutom att skapa merkostnader i inköpen eftersom stordriftsfördelar uteblir när ingen får en överblick av den totala mängden licenser och konton. Om ett förlag kan ta över administrationen så att både lärare och elever automatiskt får rätt böcker i sina datorer skulle det vara mycket värt. Eftersom vi i kommunen dessutom jobbar med Skolfederationen som tjänst för single sign on skulle vi kunna få ett väldigt system där den enskilda användaren kommer åt vår lärplattform och alla läromedel som behövs med samma inloggning. Användarvänlighet ska inte underskattas, framför allt inte för elever med särskilda behov.

Projektets fortsättning

Nästa steg som vi tar i projektet är möten med läromedelsförlag. Beslut togs om att bjuda in Liber, Gleerups och Natur och Kultur till möten med gruppen. På dessa möten får förlagen både presentera sitt utbud av läroböcker och berätta om vilka administrativa tjänster som de kan erbjuda.

De centrala frågorna att ställa till förlagen är enligt mig följande.

  • Vad har ni för utbud just nu av digitala läroböcker?
  • På vilket sätt är dessa böcker bättre än era vanliga böcker?
  • Vad är nästa steg för digitala läroböcker på ert förlag och hur stämmer det överens med våra önskemål? (användarvänlighet, inläst text, interaktivt material och ”multimedia”, snabba uppdateringar, övningar, semidigitalt samt ämnesspecifika önskemål)
  • Hur fungerar administration kring konton och licenser?
  • Vilket administrativt stöd kan ni erbjuda?
  • Vilken integration med vår lärplattform och Skolfederationen kan ni erbjuda?
  • Vad krävs för att vi ska kunna få ett större samarbetsavtal med ert förlag så att vi får ner kostnaderna för läromedel till en nivå som max motsvarar dagens för vanliga böcker och som ger oss administrativ service?

Under dessa möten hoppas jag att gruppen kan vara öppen för alla alternativ även om det finns en tydlig vilja att vi inte binder oss vid ett förlag. Utifrån svaren vi får kan vi sedan gå vidare och göra pedagogiska bedömningar av respektive förlags böcker och i steget efter det diskutera hur vi ska gå vidare med både organisation kring och användandet av digitala läromedel. Jag anser att detta är en viktig fråga att börja tänka strategiskt om idag eftersom vi fortfarande har en möjlighet att skapa bra och långsiktigt hållbara strukturer. Om vi centralt lämnar över ansvaret helt och hållet till den enskilda läraren tror jag att vi drar på oss problem som kostar både tid och pengar framöver när någon måste sätta sig in i det kaos som kommer att uppstå med konton, licenser och register över elever. Kanske kommer vi fram till att det rimliga är att vi bestämmer oss för ett förlag och att alla måste använda digitala böcker eller så kommer vi fram till att varje lärare bör få välja både form av läromedel och förlag helt fritt. Min gissning är att vi hamnar någonstans mittemellan med genom denna grupp kan vi åtminstone arbeta igenom frågorna systematiskt, väga fördelar mot nackdelar både pedagogiskt och administrativt och ställa olika kostnader mot varandra.  

Eftersom vi som jag nämnde i början inte kommer att hinna klart detta arbete inom tidsramen för lärloopen så blir många intressanta frågor obesvarade just nu. Finns intresse av vårt arbete så är det bara att höra av sig till mig och jag har i vilket fall som helst planerat att skriva ytterligare inlägg i bloggen även om det blir utanför lärloopen.

/Tobias

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s